Liv bloggar

Nu får jag skynda mig. Loke sover men han brukar inte sova långa stunder på förmiddagen. De senaste dagarna har vi inte gjort så mycket. Slappat så mycket som möjligt, promenerat, fikat i parken, solat. Mjölken är fortfarande inte så bra som jag skulle önska. På dagarna går det bra att amma men på kvällen går det mindre bra. Han blir inte mätt och då somnar han inte för natten. Ikväll ska jag fånga upp honom bättre och ge honom ersättning innan han blir helt galen av hunger.

Jag får lite dåligt samvete av att ge honom ersättning, det känns inte helt rätt. Fast en flaska om dagen är väl inte så farligt. Han sover längre på natten sen vi började med det. Fem timmar sov han i natt!

Det är inte mycket bloggande som hinns med när man har en bebis. Särskilt inte med en späckad påskhelg. Det har varit släkt och familj från torsdag till måndag. Det har varit trevligt men även stressigt och det märks inte minst på mjölkproduktionen. Loke har inte blivit riktigt mätt så jag fick ge ersättning igårnatt. Inatt fick han också ersättning men det var för att jag skulle få sova lite. Helgen har tagit enormt på krafterna. Så dagens plan är att lägga mig i trädgården och lapa D-vitamin.

Loke sover i sjalen, tjejerna leker på rummet och Ante sover. Just nu är allt lugnt! Men snart är det full rulle igen. Ante ska jobba ikväll och vi andra ska iväg till hans syster för lite påskfirande med resten av Antes familj. Det blir ganska skönt för då slipper jag gå och bära på Loke hela tiden. Han tycker inte om att ligga för sig själv och han vaknar så fort man lägger ner honom.

Lokes dagsform: Förkyld och trött :(

Hej bloggen! Jag har bestämt mig för att återvända efter två års tystnad. Jag har blivit sambo med en gubbe och hans två döttrar. I februari flyttade jag till Halmstad och den förste mars föddes Loke. Gubben är för övrigt den legendariske "söte lastbilskillen" som jag skrev om förr. Men efter att vi börjat träffas på allvar så skämdes jag över allt jag skrivit om honom här, och all motivation att fortsätta blogga försvann.

Det ena har lett till andra och nu lever jag alltså i en bonusfamilj. Varför inte liksom, det är den enda sortens familj jag känner till. Tiden går fort med en liten bebis så därför jag bestämt mig för att återuppta bloggandet. Det är kul att se tillbaka på senare. Glad påsk!