Liv bloggar

Pappa och Marie ska gifta sig i augusti. Gud vad kul, verkligen jätteroligt! Jag ska sitta på första parkett och gråta av lycka. Nej, det ska jag inte. De ska gifta sig med bara farmor och farfar som vittnen. Han skiftar rätt kraftigt, min far. Först är det världens fest och ingen vet att det är bröllop förrän där helt plötsligt står en präst i trädgården och de håller på att bli vigda(ogillades kraftigt). Andra gången får ingen komma. Inte för att jag hade velat komma, men det känns lite tråkigt att inte kunna säga "jag tänker inte komma". Jag som hade sett fram emot det.

Och jag känner mig bara mer övertygad om att giftermål är helt meningslöst. Jag känner väldigt få par som inte har skiljt sig.