Svammel på hög nivå

Jag skulle äta en banan på min jobbrunda. När jag var på väg att ta första tuggan bröts mer än halva bananen itu och ramlade ner på marken, så jag tog en tugga i luften. Då blev jag lite sur och sparkade på bananen. Jag låtsades att den var en elak snopp och sparkade lite till. Den såg faktiskt ut som en snopp, en lite gulaktig snopp.

Inatt körde AGE-bilen förbi. Det var ett fint ögonblick. Jag dreglade lite. AGE-bilen är en polisbil där det står AGE på regplåten. Men polisen tittade inte ens på mig trots att jag stod och vinkade som en dåre. Då räckte jag finger åt polisen. Då började han backa tillbaka! Jag blev skiträdd och ville springa därifrån, men benen hade lixom blivit förstelnade. När han stannade vid mig frågade han om jag ville följa med i bilen. Det ville jag, så jag hoppade in och vi åkte en sväng. Sen åkte vi till Statoil och köpte glass. Den söte statoilkillen undrade vad jag gjorde med polisen, och jag sa som det var, att vi var ute och åkte en sväng. Statoilkillen undrade om han fick åka med och det fick han. Vi åkte jättefort och polisen satte på sirenerna. Sen började statoilkillen och jag hångla i baksätet. Efter en stund var jag tvungen att återgå till jobbet och det var statoilkillen och polisen också, så polisen släppte av oss.

Och allt som står efter "regplåten" är mer sånt som bara finns i mitt huvud.

Jag träffade Goliat. Han är Basses och Jeppelinas passekatt. Han stod i fönstret och spejade efter eventuella massmördare.  När jag gick fram och skulle hälsa på honom blev han rädd och hoppade ner från fönstret, så det hade nog kvittat om det kommit en massmördare. Goliat hade ändå inte vågat göra nåt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0