Liv bloggar

Jag trodde att jag skulle bo själv i min lilla etta men så är inte fallet. Jag har en del husdjur också, nämligen silverfiskar, och de har börjat gå mig på nerverna. Mamma säger att det är normalt att de finns i gamla lägenheter, men så många som finns i min lägenhet kan inte vara normalt. Inatt, innan jag gick till jobbet, mördade jag fem stycken varav en var på köksbänken. Hur fräscht är det med silverfiskar på köksbänken? Och det var den andra silverfisken jag har hittat där. Jag har också hittat de i kökslådor så nu vågar jag knappt öppna lådorna längre för jag är rädd för att de ska springa omkring där. En gång skulle jag ta en plastpåse ur en av lådorna och då trillade det ner en silverfisk från påsen på min fot. Mamma verkar inte förstå mitt problem, hon tycker snarare att silverfiskar är gulliga små urtidsdjur som man till och med kan äta. Då kan ju hon komma hem till mig och ät upp dem.

Nu är det krig! Varenda silverfisk i mitt hem ska dö! Nu ska jag gå och handla alla världens rengöringsmedel. Fönsterputs, ajax, såpa, toalettrengöringsmedel. Jag ska också köpa insektmördande medel. Radar och liknande. Fy fan vad de ska dö!

Kan väl tillägga att min lägenhet faktiskt inte är särskilt skitig, även om jag är rätt känd för att inte kunna hålla rent. Jag har städat maniskt nästan varenda dag bara för att de ska försvinna.