Liv bloggar

Den här veckan har jag haft ett tidningsbud med mig som skulle lära sig min runda. Jag visste vem han var sen innan. En väldigt blyg och lite udda kille. Han har knappt sagt ett ljud på hela veckan. Varje morgon efter jobbet har han följt mig hem trots att han har cykel. Så varje morgon denna veckan har vi vandrat hela vägen  fram till min port under tystnad...Idag fick han för sig att prata och han valde helt fel ämne att prata om. Jag förstår inte ens var han fick det ifrån och jag bad honom att vara tyst men han fortsatte ändå. Han förklarade hur en ögonoperation går till..."Man tar kniven och skär av en bit blablabla." De som känner mig kan nog tänka sig hur jag mådde. Jag höll för öronen, mumlade saker för mig själv så att jag inte skulle höra honom, förklarade att ögon är min värsta fobi och att jag hade rysningar i hela kroppen men han fortsatte ändå! Till slut stoppade jag in hörlurarna i öronen och nickade instämmande när han pratade. Jag blev faktiskt ganska arg.